När det gäller agility vill man självklart inte att hunden ska skada sig. Det finns därför regler som gäller inom hela Europa angående hindrens utformning. De ska alla vara säkra för hunden. Det betyder att hindren inte ska ha vassa delar eller kunna skada hunden på andra sätt. Självklart finns det risk att skada sig men risken ska vara så liten som möjligt.
Rivningsbara hinder
En av de saker som bidrar till en högre säkerhet är att hindren går att riva. Undantaget är det däck som finns att hoppa igenom men det är oftast stoppat med mjuk fyllning för att skaderisken ska vara så låg som möjligt.
Halkskydd på hindren
Alla hinder som har lite höjd, det vill säga vippbräda, balanshinder och A-hinder, har halkskydd. Även eventuella bord som hunden ska hoppa upp på är skyddade antingen med gummimatta eller olika typer av tyg. A-hinder och balanshinder har också som stegpinnar som sitter fast på sluttningarna vilket gör att hundens tassar har ytterligare något att ta stöd mot, speciellt på nervägen. Det här gör att man kan tävla i agility även om det regnar. På hundklubbar förekommer det att hindren täcks över med plast för att skyddas mot obehörig användning och mot väder och vind. Den här plasten blir rejält hal och får inte vara kvar på hindren när man tränar eller tävlar.
Hinder som anpassas efter hunden
De allra flesta hinder anpassas också efter hundens erfarenhet och storlek. En liten hund som inte tränat agility förut får inte hoppa lika höga hinder som en stor och vältränad hund. När det gäller A-hinder kan det under träning också fällas ut lite mer så att det blir lite lägre.