Inom agility finns flera hindertyper och olika hinder kan användas inom olika svåra klasser. Dessutom kan hindren vara högre eller lägre beroende på klass och vilka hundar som tävlar. Några av de hindertyper som finns tar vi upp här.
Hopphinder
Hopphindren består ofta av hinderstöd och lätta bommar i plast. Hunden ska hoppa över hindret men om denne misslyckas ramlar bommarna mycket lätt ner. Det finns också ett däck som hunden ska hoppa igenom i vissa klasser. Det kan inte ramla ner och i vissa fall kan hundarna tycka att det är lite otäckt.
Vippbräda
Vippbrädan ser ut lite som en gungbräda för barn. Hunden ska springa upp på den, och vänta på att den vippar över. Sedan ska hunden springa ner och här måste den komma åt kontaktfältet för att inte få fel. Hunden måste också vänta på att vippbrädan slår i marken innan denne får lämna brädan.
A-hinder
Ett A-hinder är precis vad det låter som. Hindret är 
helt enkelt format som ett A. Det är ett relativt högt hinder där hunden ska springa upp för en brant sluttning och ta sig ner för en lika brant sådan på andra sidan. Nedför gäller det att hunden tar det lugnt. Det finns ett kontaktfält som ska träffas.
Balanshinder
Hos hundklubbar anslutna till Svenska Kennelklubben finns det ofta balanshinder att träna på. Det är ett hinder som är ganska långt och ungefär 1,7 meter högt. Hunden ska springa upp för en mindre sluttning, och sedan balansera på en ungefär 15 cm bred och fyra meter lång bräda. Efter det kommer en mindre sluttning med ett kontaktfält som leder ner hunden från hindret.
Tunnlar
Tunnlar finns det gott om på agilitybanor. En del av dem hålls uppe med ståltråd, andra ligger stängda och öppnas genom att hunden springer igenom den. Ofta är tunnlarna mycket utsatta för urinering, och det gäller alltså att hunden är välrastad.
När man tävlar i agility är det självklart viktigt att belöna hunden när den gör rätt, samtidigt som man måste visa att man inte uppskattar ett felaktigt beteende. Att göra det här är dock inte helt enkelt. Det gäller att man kommer fram till ett sätt som fungerar för den egna hunden.
Belöningar
Under tävlingen inne på banan får man som hundförare inte ha något i handen och man får inte heller ha någon annan synlig belöning. Det är tillåtet att lägga en leksak vid mållinjen och man får ha hundgodis i fickan så länge man inte tar upp det under rundan. Det är tillåtet att berömma och uppmuntra hund
en med kroppsspråk och röst så mycket man vill.
När hunden gör fel
Om hunden rymmer från banan, hoppar fel hinder eller inte lyssnar är det lätt att bli frustrerad. Att bli riktigt arg och börja skrika på hunden lönar sig ofta inte. Att ropa till för att få hunden att vända tillbaka in på banan eller liknande är okej. Självklart får man inte på några villkor slå hunden. Det är en sådan sak som kan göra att länsstyrelsen kopplas in, med djurförbud som följd. Dock är det helt tillåtet att hämta kopplet för att koppla hunden om den absolut inte lyssnar.
Det finns flera saker som gör att ett ekipage kan bli uteslutet på agilitybanan. Det handlar antingen om att hunden eller föraren begår ett regelbrott eller misslyckas med att ta sig igenom banan. Ekipaget diskvalificeras också om hunden eller föraren har ett oacceptabelt beteende. Det kan vara att en av parterna visar aggressivitet eller helt enkelt inte passar på tävlingsbanan.
Regelbrott som leder till diskvalificering
Om det är så att hunden hoppar ett eller flera hinder åt fel håll, eller om hunden tar hindren i fel ordning blir man diskvalificerad. Samma sak gäller om hunden gör sina behov inne på banan eller om hunden lämnar banan och inte 
kommer tillbaka inom en viss tid. Ibland kan hunden bli så till sig att den smiter in på tävlingsbanan innan ekipaget ska tävla eller innan startsignal givits. Hunden kan också efter att mållinjen passerats smita tillbaka in på banan. Vid båda tillfällena diskvalificeras ekipaget, även om den tidigare rundan gått bra. Hunden stryks då från resultatlistan.
Om föraren behöver ta tag i sin hund för att visa den ett hinder eller för att tillrättavisa den är också diskvalificering ett faktum inom agility med hund. Att bara råka peta på hunden bestraffas dock bara med fem fel.
När det gäller agility vill man självklart inte att hunden ska skada sig. Det finns därför regler som gäller inom hela Europa angående hindrens utformning. De ska alla vara säkra för hunden. Det betyder att hindren inte ska ha vassa delar eller kunna skada hunden på andra sätt. Självklart finns det risk att skada sig men risken ska vara så liten som möjligt.
Rivningsbara hinder
En av de saker som bidrar till en högre säkerhet är att hindren går att riva. Undantaget är det däck som finns att hoppa igenom men det är oftast stoppat med mjuk fyllning för att skaderisken ska vara så låg som möjligt.
Halkskydd på hindren
Alla hinder som har lite höjd, det vill säga vippbräda, balanshinder och A-hinder, har halkskydd. Även eventuella bord som hunden ska hoppa upp på är skydd
ade antingen med gummimatta eller olika typer av tyg. A-hinder och balanshinder har också som stegpinnar som sitter fast på sluttningarna vilket gör att hundens tassar har ytterligare något att ta stöd mot, speciellt på nervägen. Det här gör att man kan tävla i agility även om det regnar. På hundklubbar förekommer det att hindren täcks över med plast för att skyddas mot obehörig användning och mot väder och vind. Den här plasten blir rejält hal och får inte vara kvar på hindren när man tränar eller tävlar.
Hinder som anpassas efter hunden
De allra flesta hinder anpassas också efter hundens erfarenhet och storlek. En liten hund som inte tränat agility förut får inte hoppa lika höga hinder som en stor och vältränad hund. När det gäller A-hinder kan det under träning också fällas ut lite mer så att det blir lite lägre.
Det finns en hel del olika regler som gäller på en agilitybana. Hos Svenska Brukshundsklubben kan du som är nyfiken på att lära dig mer om reglerna hitta mer information. Några av reglerna som inte innebär omedelbar diskvalificering tar vi upp här.
Rivning, kontaktfält och vägran
Om hunden river ner en eller flera bommar på ett hinder på banan ger det fem fel per hinder. Varje hinder kan ge max fem fel och det är alltså inte fem fel per bom som gäller. Om hunden slår i däcken, om ett sådant finns, ger det inga fel.
På hinder som balanshinder,
A-hinder och vippbräda finns det ett kontaktfält. Det är omkring 90 cm långt och har ofta en kontrasterande färg eller är tydligt utmärkt på annat sätt. Kontaktfältet finns i slutet på hindret. Hunden ska nudda fältet med minst en del av en tass. Det spelar ingen roll vilken tass det är. Domaren kunna se att fältet nuddas av en del av en tass. Om hunden helt missar ett eller flera fält får ekipaget fem fel per missat kontaktfält.
Om hunden springer förbi ett hinder, utan att hoppa något annat eller om denne vänder och snurrar runt framför ett hinder räknas det som en vägran. Det ger fem fel per hinder.
